DIKTER

Home
DIKTER
DOTTERN TIA
JAG
FAVORITER
KONTAKTA MIG

silke

Dikter är nånting som alltid värmer mitt hjärta.
Hela mitt liv har jag läst dikter och nästan lika länge skrivit.
Jag tror att svåraste jag gjort är den att försöka översätta egna dikter till annan språk. Jätte svårt att få samma känsla till texten utan att förändra den för mycket.
Hoppas ni förstår om texten känns "konstig". Kanske inom tid lär jag mig tänka också dikter på svenska.
 
Alla dikter är mina egna så du låter dom väl stanna här.

ORDLÖS

Varför skulle jag inte få röra dig

eller du mig?

Jag vet att vi har likadana tankar,

Vi tänker på saken lika mycket

på samma sätt.

Order behös inte alltjämt.

Order som inte blev sagt,

berättade allt, utan att nån hör.

Vi kan fortsätta

 

   Ordlös längtan,

   du,

        min leende, min glädje

 

 

 

 

I MÖRKRET

I  mörkret kändes allt så enkelt.

Morgonen, långt nånstans i framtiden,

rymdes inte ens i tankar.

Hur enkelt det är att låta

känslor leda.

Onöjdigt att tänka på förhand

följande dagens

  ånger

    skam

 

 

 

NÄSTAN EGEN

Dit hudets doft

i min hud  i mitt hår.

Känslan om dina händer

i min ansikte i min rygg.

där var du,

en liten stund

   min egen

 

 

STOR DRÖM

En vuxen kvinna med ett stor dröm.

Att få en dag åt sig själv,
 
tid att göra egna saker,
eller att vara utan att göra något.
 
Utreda egna tankar,
 vad gör man i sitt liv?
 
Är det allt, verkligen så som det är nu?
 
Jag vill ha ett japanskt sandträdgård
och en liten träräfsa
 
 
 
 

ENSAM

Det är inte fel att ha känslor

det är fel att erkänna.

Saken framför inte någons förmån,

gör ingen lyckligt,

varför borde man berätta?

Jag fortsätter min ensamma resa

mot motvinden

   fortfarande leende

a20.jpg

FÖRSVUNNEN                       

Främmande ansike i spegeln

tittar på mig som aldrig sett förut..
 
Jag är försvunnen.
 
Främmande ansikte i spegeln,
har jag någon gång sett där annat
 än mörkheten?
 
 
 
 

TYST                 

Som ett viskande

utan ljud visade han sitt tanke.

 
 Helt tyst,
lät ingen höra
 lät henne inte svara.
 
Helt tyst,
gick han som aldrig
funnits där.
 
Enda som blev kvar, var
varm känsla om rösten
som sa:
 "..kan aldrig glömma" 
 
 
 
 
HUDEN MINNS
 Hon hade känsla, att han tittade,
 tittade så noga, så varmt.
 Ingen främmande,
 Ingen hon kände,
 men nån´ som fanns där.
 
 Hand i hand fortsatt dom,
 samma takt i fotstegar.
                      
Båda visste vart de var på väg..
Utan ett ord
från två till ett.
 
Resan fortsatt åt olika håll,
ingendera tittade bakom sig.
Ordlös överenskommelse
 
Bara huden minns
 
 
 
 
 
 
BOJOR
Beklämd, fången själ,
vill sträva sig loss från de osynliga bojor.
Bojor, vilka man kan inte känna i huden,
bojor, som ingen kan se.
Kännedom om bojornas existerande,
följer med stenhård.
Varje steg ännu tungare,
svårare att ta.
Man kan inte missvisa bojor.
Den är ett steg före,
väntar i följande gathörn.
 
Skrattar, gläfsar högljuddig,
djävlig,
stående mot de andra